Jag vet... 

Kanske är man inte så snabb i utvecklingen som man gärna vill tro, men nu har även jag fått upp ögonen för apparnas diversitet och användbarhet. Visst, jag har länge använt apparna på min iphone till att kolla vädret, nyheter, göra bankärenden, redigera mobilfoton, spela wordfued, läsa FirstClass-mejl, kommunicera på fb och handla på blocket. Bland annat. Men jag har irriterat mig på att jag inte haft tillgång till minnesträningsprogram på jobbet. Insåg idag att de finns som appar till min nya android SIII. Matteträningsprogram finns som appar. Det mesta finns nog som appar. Tjohoo! Då har jag ju alltid dem med mig. Dessutom måste jag begära att nätverksadmin installerar dropbox på skolans datorer/smartboards. Då har jag snart tillgång till allt. Överallt. Yes!!

...med lite konkret, praktisk matkemi, närmarebestämt indikatorer i bakverk. Måste erkänna att jag blev ganska frestad att leta upp receptet på den blåbärstårtan. 

matmolekyler.taffel.se/2011/01/27/antocyaniner-en-symfoni-i-rodblatt/

En liten kortfilm uppsnappat från "feber", om hur vi mäter avstånd i tid... 

Något för matten eller fysiken kanske? ;)

.... bra träning! 

Hittade ett mattespel som tränar de fyra räknesätten. Har bara provat en liten, liten stund själv, men sexåringen hamnade genast framför datorn, fängslad av det fina spelet. Lite frustrerad blev han, när han inte fick så mycket betänketid, men programmet verkar ha tagit med det i beräkningen och fixat extra träningsrundor och möjligheter att avancera ändå. Prova själva!!

Big brainz  Timez attack!

...ladda hem gratisversionen eller fullversionen här. 

Det blev en hektisk period de senaste veckorna. Två klasser med nationellt prov i fysik, skriftliga omdömen för alla 8:or och 9:or, och så allt det där vanliga lektions- och elevjobbet som normalt tar 120% av arbetstiden. Men, våren och påskledigheten infann sig även detta år (surprise!), och jag har fått möjlighet att ta tag i alla uppdämda behov på hemmafronten igen. Typ tvätt, vedklyvning och städning. Som belöning för det hårda arbetet hela våren ska jag ta med mina stora tonårspojkar och åka på spa imorgon. Härligt!   

Snart fyra veckor har gått sedan jag bytte arbetsplats, och jag trivs fantastiskt bra. Det har varit ganska kämpigt att lära sig namnen på så många elever på så kort tid, och det är mycket som fungerar annorlunda. Jag har brukat undervisa i två eller tre klasser och har då lagt upp all NO-undervisning helt efter eget huvud. Jag har haft fyra år på mig att lära känna eleverna, pränta in så mycket kunskaper och resonemang jag kunnat och att försöka forma dem till framgångsrika, ansvarstagande ungdomar. Nu har jag elever från sammanlagt 8 klasser i tio olika grupperingar, och jag har bara eleverna "till låns" i ett ämne, ett läsår i taget. Jag har nu en sjua och två nior i fysik och tre åttor i kemi. Tyvärr är inte tillvaron så enkel att de alltid ligger i fas årskursvis, utan jag är i ständig konflikt med mig själv kring vilken grupp det var som gjorde det ena eller andra och vem som tyckte eller frågade något viktigt eller hann med en extra laboration. Jag inser att den röda tråden inte längre går att hålla i huvudet, utan allt måste dokumenteras noga och överskådligt. Min hjärna räcker inte till annars.  

Eleverna är snälla och trevliga. De flesta sköter skolarbetet exemplariskt, medan en och annan tonåring är alldeles för skoltrött för att orka... Precis så som det nog är på alla högstadieskolor. 
Kollegorna är trevliga och hjälpsamma. De brottas med samma tidsbrist och samma svårigheter med tekniken, resurserna, dokumentationen och nya betygssystemet som alla andra lärare på alla andra högstadieskolor. Kort sagt: Jag har visserligen bytt arbetsplats, men precis som tidigare känner jag mig hemma. =)

Jag ska byta jobb! 

Från en toppenskola som jag verkligen har trivts underbart bra på, till en annan närmre skola. Det kommer säkert att bli jättespännande, inspirerande, roligt och lärorikt, men just nu är jag lite frustrerad över att vi ännu inte hittat en ersättare till min tjänst. Jag byter jobb på måndag! Hjälp!!

MatteNO-lärare sökes!!! Omgående!!

Efter snart femton år på en underbar högstadieskola i södra delen av kommunen har jag nu bestämt mig för att byta arbetsplats. Av en slump blev jag ombedd att söka tjänsten som MaNO-lärare på en skola betydligt närmre hemmet, jag nappade och fick tjänsten.  Det ska bli oerhört spännande att börja på ny skola, med nya kollegor, i nyrenoverade lokaler och lite annorlunda tjänstefördelningsupplägg än jag är van vid. På gott och ont. Jag kommer åtminstone inledningsvis att ha betydligt fler elever men i färre ämnen, vilket kan vara nog så stressande i sig. Största nackdelen med tjänsten är att jag till att börja med kommer att undervisa två av mina egna barn i fysik. Inte bra! Det är väl nackdelen med att byta jobb mitt under pågående läsår. Lagt schema ligger. Framöver räknar jag med att kunna påverka tjänstefördelningen mot färre elever i mer sammanhållna NO-grupper. Just nu gäller det att inte vara en alltför pinsam mamma och lärare. 

Det var fruktansvärt jobbigt att berätta för kollegor och elever om mitt beslut att byta skola. Min 7:a är en härlig samling elever, men där finns stora pedagogiska utmaningar. Det känns svårt att lämna dem, särskilt som deras andra klassföreståndare ska vara mammaledig. Min 9:a har jag följt sedan åk 6, och dagen innan jag tillkännagav mitt beslut satt några elever och funderade över avslutningsmiddagen som traditionsenligt ska hållas i juni. De pratade om hur viktigt det är att jag och någon lärare till kommer, vi som har varit med och stöttat dem heeela vägen från 6:an till 9:an. Vi har ju upplevt så mycket tillsammans!  

Lite oro för våren. Jag har gjort en tung planering för första halvan av vårterminen. Teoretisk kemi, atom- och kärnfysik. Snabb repetition av hela kemi/fysikkursens viktigaste moment inför de nationella proven. Måtte de lyckas bra med studierna sista terminen. Jag önskar dem höga betyg. Välförtjänt höga betyg. Betyg att vara stolta över. 

Så är son nummer två på tur att behöva sätta sig in i och välja gymnasieutbildning. Ikväll var det informationsmöte kring niornas gymnasieval, och jag har naturligtvis varit där och lyssnat uppmärksammt. Jag, som jobbar i skolans värld, försöker förstå vad det är man behöver veta för att kunna göra ett klokt val, men det är inte lätt. Hur alla de med sämre förkunskaper än jag har lyckas stötta sina tonåringar i detta viktiga beslut övergår mitt förstånd... 

För snart 2 veckor sedan hade vi kompetensutvecklingsdag för alla lärare i kommunen, och mina förväntningar, eller kanske snarare förhoppningar, var skyhöga. Jag hade redan tidigt i våras pratat med skolområdeschefen om fortbildning. Jag ville gå lärarlyftet i teknik (eller matte), om jag kunde hitta en passande kurs. Jag ville utvecklas som pedagog kring hur man kan utnyttja olika digitala verktyg, smartboards, elevdatorer i klassrummet och annan modern teknik till att inspirera och motivera elever, individualisera, variera, utveckla och effektivisera undervisningen. Svaret jag fick var att i september... DÅ!! Då skulle alla lärare få delta i en fantastisk dag.... 

Kompetensutvecklingsdagen kom, men blev ännu en fullständig besvikelse. En föreläsning inställd pga sjukdom, en annan fullbokad. Kvar blev ingenting användbart. Lite förnuftiga tankar om sociala medier, lite om ungdomars syn på säkerhet på nätet... Ännu en kompetensutvecklingsdag i kommunens regi då jag suttit tillsammans med pinsamt många kollegor, timme efter timme, utan att vi fått ett enda tips att ha nytta av i klassrummet, i undervisningen.

Jag framförde min besvikelse till både skolområdeschefen och möjligheternas centrum. Ibland är det tur att man har svårt att tiga still. I eftermiddag har jag varit på besök på MC. Där träffade jag skoldatatekets rektor och it-pedagog/samordnare. Tillsammans har vi pratat om hur de skulle kunna bidra med användbar fortbildning kring t ex våra smartboards. Hur kan vi utnyttja alla våra smartboards optimalt? Hur kan vi arbeta med interaktiva uppgifter för en hel klass runt en enda smartboard? Hur kan man använda elevdatorer för att låta de tysta eleverna komma till tals i klassrummet? Hur kan man utnyttja webbkamera med mikroskop i NO-undervisningen för att jämföra och analysera resultat, eller involvera elever som varit frånvarande under labben? 
Den fortbildning jag efterfrågar är inga dyra storföreläsningar av välbetalda kändisföreläsare. Jag vill sitta på skolan ett par timmer regelbundet, tillsammans med kollegor och en it-pedagog, prova olika verktyg och funktioner samt diskutera idéer kring hur man kan lägga upp det dagliga arbetet i klassrummet utifrån de verktyg som står till förfogande.  

Tekniken finns och bidrar med oändligt många möjligheter, men det är fullkomligt omöjligt att utnyttja möjligheterna om vi inte får hjälp. Det går inte att uppfinna hjulet, dvs utveckla digitala lektionsplaneringar och arbetsuppgifter, samtidigt som man ska implementera nya läroplaner, lära sig nya betygsnivåer, utveckla de lokala skriftliga omdömena och ha koll på kanske hundratals elever och deras kunskapsnivå. Samtidigt som man ska planera undervisningen och elevernas lärande... 

Nej... Jag vill faktiskt bli serverad större kunskap om hur man kan göra, så jag själv sen kan välja hur jag vill göra i mitt klassrum och ha möjlighet att lyckas genomföra det. Låter det som en utopi? Kanske. Kanske kan möjligheternas centrum ge mig den möjligheten. 

Råkade av en slump hamna framför tv:n en stund, ett program om utbildningssystemet och studenterna i Syrien. Intressant. Man kan ju fundera lite kring hur Sverige någonsin ska kunna hävda sig i konkurrensen internationellt, när många länder så uppenbart lyfter statusen på utbildning skyhögt. Hela det syriska samhället stannar av under tiden för de stora avslutningsproven. Frisörer, restauranger och biografer har stängt. Studenterna och deras familjer arbetar stenhårt med studierna, eftersom de ser utbildning som enda vägen att lyckas här i världen. Samhället sätter förväntningarna högt, skapar tillfällen redan för de små barnen att få känna att utbildning värderas högt. 

I Sverige tar man det lugnt. Det ordnar sig. Skolan är skyldig att hjälpa en att nå målen. Pallar man inte får man en ny chans, med mer stöd nästa vecka. Sätter man sig riktigt på tvären kan man tom få hemundervisning flera timmar per vecka. Man kan bo hemma hos föräldrarna tills man blir 25. Eller 30. Eller mer. Man får bidrag av staten om man inte fixar något bra och intressant jobb själv. Dessutom kan man ju alltid läsa in utbildningen senare om man nu skulle känna för det... Det är viktigare att ha den rätta looken, de coola kompisarna och de exklusiva vanorna än att bygga upp sin utbildningsnivå. Man måste få göra det man vill, det man är intresserad av, det man tycker är roligt och mår bra av. Betygen är inte så viktiga. Det kommer fler tåg. Man kan ta ledigt från skolan för att åka på semester eller för att shoppa. Några tar ledigt när nya spel släpps på marknaden. Och jag har hört både elever, föräldrar och lärare(!) säga att "det är ok, du missade inget viktigt". Hur kan man vara borta en eller tom flera dagar och inte ha missat något viktigt!?! Vad sänder det för signaler?

Så länge vi i Sverige låter synen på skolan vara ett ställe där man kan hänga med kompisar i korridorerna, och studier vara något vi kan ägna oss åt om vi känner för det, i brist på mer spännande sysselsättningar, när det är reklampaus på tv:n; då får vi svårt att stå oss i den internationella konkurrensensen. Det handlar inte om att den svenska skolan, och de svenska lektionerna i sig är sämre än i andra skolor i andra länder. Det är den svenska motivationen som är sämre, och det beror på vad vi förmedlar i massmedia, från föräldrar, politiker och organisationer.
Lyft utbildning till skyarna!