Jag lovade att lägga upp en direktlänk till gamla nationella prov när jag kom hem från jobbet idag, men som så ofta är det svårt att styra över ens sin egen tid när man har många som drar i en och vill ha hjälp nyss. Förutom en extra sväng tillbaka till jobbet efter schoolsoftmötet, för att göra klart de skriftliga omdömena till 7:orna, och den nödvändiga mat-handlar-turen, så krävdes en extrautryckning för att hämta hem tonårspojkar och köra en trasig moped till verksta'n.

...men här kommer iaf några länkar...

    till förra årets NP i matematik och naturvetenskapliga ämnen för åk 9.

Man kan välja att endast öppna själva provet, eller att kika på bedömningsanvisningar, dvs hela provet med exempel på elevlösningar och förklaringar hur dessa har bedömts/vilket betyg eller hur många poäng lösningen gav.

Det blev en fullspäckad eftermiddag idag, med upptaktsmöte och introduktion till PIM, tätt följt av styrelsemöte med Lärarnas riksförbund. ...och så lite spontana föräldrakontakter....

Skolan blir inte bättre av att lärare tvingas undervisa fler elever under fler lektioner varje vecka. Det ger istället mindre tid för planering, förberedelser och utvärdering. Mindre tid för varje elev. 

Lärare behöver tid och resurser att möta varje elev utifrån elevens unika förmågor och svårigheter. Arbetsgivarna måste visa förtroende för lärarnas engagemang och vilja att stötta elevernas utveckling, och tillit till lärarnas kompetens. 
Om arbetsgivarna ändå inte anser att deras lärare har tillräckligt engagemang eller tillräcklig kompetens, så hjälper det knappast med mindre förberedelsetid eller mindre tid för att möta varje elev. Då behövs MER tid! MER tid till att se och förstå varje elev, MER förberedelsetid, MER utvärderingstid, MER tid för reflektion och MER tid för kompetensutveckling. 
Förtroendetiden behövs, och är redan fylld till brädden. Förtroendet är det lite si och så med...

Läs om LRs syn på vad skolan behöver här.

Så, då drar vi igång redovisningarna av miljöprojekten. Det ska bli spännande att se hur eleverna har fått ihop allting, som vanligt har de klagat lite på tidsbristen. Problemet är att oavsett hur mycket tid vi avsätter till dessa projekt, så vill eleverna alltid ha mer tid. En naturlag.

Vi ska påbörja repetitionsavsnittet och snart fördjupningskapitlet i matten också. Vet inte riktigt hur vi ska få ihop grupperna, men hittar säkert en bra fördelning tillsammans med Linda. Varannan lektion kanske?? Hmm, får klura lite till..

snart ligger det på vårt, skolans, bord att stå för folkbildningen kring hur försvarsmakten fungerar. Undrar vem i dagens svenska skola som har utbildning att utbilda... Faller uppgiften på SO-lärarna eller på alla som gjort lumpen, eller kanske på alla gamla avhoppade officerare som blivit rektorer?? 

...på att jag inte hade möjlighet att genomföra några riktigt roliga lektioner själv denna veckan, utan behövde överlåta dem på vikarier. Jag tycker att det är riktigt roligt att dissekera tillsammans med eleverna, och att titta på hjärtan och lungor brukar vara vansinnigt intressant och engagerande. Nåja, man kan ju som bekant inte vara överallt...

Det känns iaf skönt att veta att lektionerna gick riktigt bra, eleverna fick en upplevelse. Det är det viktigaste.

"Det viktiga för eleverna är inte att lärarna hålls bundna i skolan, utan att de kommer väl förberedda och visar personligt engagemang. "

Läs DN:s ledare från i tisdags, om varför förtroendet och förtroendetiden är värd att värna om! Här!

Som vanligt lät dagordningen extremt ointressant, men kursdagen blev riktigt bra ändå.

Man (läs jag) behöver verkligen de här oaserna av eftertanke och diskussioner kring hur ramarna för vårt uppdrag styr över den faktiska arbetsbelastningen. Varje gång jag varit på kurs (nåja, nästan iaf) brinner jag av iver att lyfta vissa frågor till samverkan. Tyvärr ramlar ibland verkligheten så bryskt över en när man kommer tillbaka till jobbet dagen efter, att det mesta rinner ut i sanden, men några positiva saker har ändå kommit ut av dessa kursdagar. Hur jag ska hantera dagens information får vi väl se, men några intressanta tankar har jag iaf fått med mig...  

Mer tankar om de fackliga perspektiven kommer garanterat...

En annan tanke som följt mig under dagen har varit vikariernas smått hopplösa uppgift att ta mina lektioner idag. Inte nog med att det var långa lektioner (90 min + 100 min), den ena innehöll dessutom en dissektion av "en halv gris", eller iaf hjärta, lungor, njurar, lever mm. Inte självklart att vilken lärare som helst fixar det! Det är bara att konstatera att jag har toppenkollegor!

...och där fick jag, för det jag sa om ledig dag...

Nyss hemkommen från en grymt lång dag med massor av lektioner, lite utvecklingssamtal, elevdokumentationer, vikarieförberedelser, dissektionshandledningar, schoolsoftmanualer, blandade pappersarbeten och som krydda på moset ett mac Donalds-besök på hemvägen. Usch! I morgon blir det arbetsrättsutbildning i Tyringe, så nu är det bingen som gäller!

...mest hela dagen. Där finns så mycket intressant, roligt, fascinerande, lärorikt...

Det är skönt med en ledig dag så där mitt i veckan...

Visst, avtalsrörelsen är igång, men har den rätt fokus?.

I DN fanns igår en debattartikel där 198 skolchefer sätter press på arbetsgivarna i årets avtalsrörelse.

Varför måste så många rektorer och skolchefer fokusera på om de har stenkoll på hur förtroendetiden används? Inser de inte att pedagogisk verksamhet kräver planering, förberedelser och utvärdering? Vore det inte bättre att fokusera på den pedagogiska verksamheten? 

Arbetsgivarna tycker inte att vi har ett modernt och flexibelt arbetstidsavtal eftersom det är "ett avtal där rektor inte får tillgång till 10 timmar av lärarens veckoarbetstid ". Förtroendetiden behövs för lärarens egen planering, kanske till att läsa in sig på aktuellt område, hålla sig uppdaterad, planera upplägget av undervisningen så arbetet blir varierat för eleverna, ta hänsyn till elevernas olika inlärningsstilar, skriva målbeskrivningar och konstruera inläsningsuppgifter och förhör. Prov, labbrapporter, uppsatser och projektarbeten ska läsas och bedömmas och ges feed-back på. Elev- och föräldrakontakter ska skötas. De tio timmarna räcker inte till om man tar alla dessa uppgifter på allvar, och vill göra ett gott, gediget jobb. Ett problem idag är att med alla ytteligare uppgifter som tillkommit till den reglerade arbetstiden räcker inte de 35 timmarna heller till, utan vissa uppgifter, t ex de skriftliga omdömena och nationella proven, spiller ofta över på förtroendetiden, vilken redan är full. 

Vi har ett redan flexibelt arbetstidsavtal. Rektor och pedagogisk personal kan lägga helt individuella arbetstidsscheman utifrån den reglerade arbetstiden om man vill. Personalen behöver inte ens ha samma arbetsdagar, så flexibiliteten avtalsmässigt är inget problem. 
Det vi istället gemensamt borde fokusera på är hur vi kan använda denna tid på bästa sätt för att hjälpa våra elever att nå högre. Tiden finns. Vad ska vi fylla den med? Vem vågar stå upp och ta bort eller revidera arbetsuppgifter som inte ger rimlig utdelning i kunskapskvalitéer hos våra elever? Borde inte varje rektor ha både insikten, modet och kunskapen att fatta sådana beslut? Kan vi frigöra mer elevtid genom samplanering eller omstrukturering av befintliga resurser? Att det inte är lätt inser jag, men att ta bort pedagogernas förberedelsetid lär inte skapa högre kvalitet på undervisningen.

DN: s artikel om skolchefernas krav på att få bestämma över lärarnas arbetstider finns här.

Lärarfackens svar till skolcheferna finns här.

DN har skrev den 9:e mars en artikel kring hur tjejer och killar möter skolans krav idag, och visst känner man igen många av ”prestationsprinsessorna” och ”glidarkillarna”. (Artikeln finns här.)  Båda grupperna riskerar att bli förlorare.

DNs tema fortsätter med personligare möten, och först ut är Lotta, 19 (här.), som har väldigt höga krav på sig själv. Lotta har behövt träna sig att koppla bort stressen, bl a genom fysisk träning och med hjälp av egen mentor, för att klara av trycket och stressen. Nu kan Lotta uppleva lagom stress som positivt, en känsla av flyt.

Paulina, som var på väg mot toppbetyg sista året på gymnasiet, läser nu, tre år senare, upp gymnasiebehörighet på en folkhögskola. Hon kollapsade av psykisk utmattning och klarade inte att slutföra gymnasiestudierna. (Om Paulina kan du läsa här.) 
 

Nyligen presenterade Folkhälsoinstitutet siffror om hur svenska folket mår. En grupp sticker ut; unga kvinnor, 16 till 24 år. Deras psykiska välbefinnande minskar. En rad undersökningar visar att tonårstjejer oftare lider av stressymtom än killar i samma ålder. Ingen nyhet egentligen, det ser vi varje dag. Men, hur ska vi förhålla oss till det?